1059

Idag är det 1059 dagar sedan Carina lämnade oss.

1059...

Då, trodde jag inte ens att det fanns så många dagar

Jag försöker fortfarande förstå det

Ragu alla Napolitana

Nötkött, revben och Salsiccia. Brynt i med lök i olivolja.


















Rött italienskt vin, tomatpuré, finhackade tomater, salt, nymalen svartpeppar och färsk basilika. Koka 2 timmar.


















Primo; Fusillin plockar upp såsen fint. Såsen som köttet och korvarna kokat med i två timmar. Parmesan och surdegsbröd passar bra som tillbehör.

Secondo; köttet lossnar från benen, nötköttet faller isär och Salsiccian har smält. Passar bra med Roman- Rosé- och Rucolasallad. Servera med extra sås som brödet får suga i sig.

Häxjakt igen

Ännu en modern sådan.
Ännu en ledd av Aftonbladet, och framför allt av Lena Mellin.
Politiskt bryr jag inte mig särskilt egentligen. Som liberal vore det bästa att Juholt sitter kvar, för han är inte precis retorikernas mästare. Snarare floskeltoppens ohotade etta.
Han sitter kvar, ikväll åtminstone. Men hur tänker han om framtiden? Hoppar han av partiledarposten är han rökt som politiker. Och vad skall han hitta på då? Han lär inte bli styrelseproffs...
Kanske borde media bry sig mer om Håkan? Kanske borde Håkan bry sig mer om partiet?
De stora egoisterna i detta fallet är Lena Mellin och Håkan Juholt. Dom är båda själviska på sitt sätt.
Nu får vi vänta och se vad Juholt säger på pressträffen i morgon. Någonstans hoppas jag att han släpper allt för sin egen skull, för bra kan han inte må just nu.

Edit; vad allt egentligen handlade om är att han helt enkelt inte fixade jobbet. Det ansvaret får valberedningen ta på sig skulden för. Jag tror inte HJ insåg själv vilken järnkoll man måste ha för att vara partiledare.

Monkey Branching

Intelligent, and necessary, if you´re a monkey.

If human, not.

This one is for a boy who is very sad tonight.

Saker som gör skillnad

Pulsen rusar. Jag ligger nästan två timmar innan det lugnar sig.
Helgen lugn, men sover onormalt många timmar varje dygn. Måndag morgon börjar det igen.
Ringer till jobbkompisen och berättar hur det ligger till. Han låter uppriktigt oroad, men jag är den som är " äh, det går över".
Tisdag; samma visa. Då ringer nästa jobbvän och hotar med att komma hämta mig och köra till akuten. "Ja, jag lovar att åka in, måste bara sova några timmar till..."
Jag sover många timmar till innan hon väcker mig med ringsignalen "Göteborg, Göteborg..."
Öh, visst jag skall åka in, lovar... Eftersom jag inte känner någon oro över tillståndet, är jag inte särskilt sugen på att ge mig ut i stormen och regnet. Ringer sjukvårdsupplysningen i ett försök att få ett stöd att det absolut inte behövs att åka till akuten. Det sket sig... sköterskan säger, efter att jag beskrivet symptomen de senaste dagarna, att jag skall sätta mig i en taxi till akuten NU. Suck, jag skall åtminstone duscha först. Efter två minuter ringer ett dolt nummer, och det är sköterskan som har tänkt efter och säger till mig att ringa ambulansen. Eh, jag vägrar åka ambulans de 300 meter som jag har till akuten på östra, så jag tar bilen. Väl på akuten slänger dom upp mig på en brits, klistrar elektroder på bröst, armar och ben, sticker nålar i mig och kollar blodtryck.
Oceaner med timmar efter denna prologen uppskattar jag mitt tillstånd, efter otaliga ambulanser och en och annan helikopter som anländer med riktiga infarkter och andra svårt skadade människor. Jag har ju "bara" blodtryck på sisådär 200/110. Alla deciliter (?) blod dom tog för alla tänkbara prover visade sig vara tiptop, eller utmärkta, som läkaren sa. Fan trot...

Nu går jag på efterkontroller, så nu kan jag reflektera över olika saker som betyder något i livet.
Jag kontaktade inte min familj i första läget, för att jag vill inte ringa brandkåren förrän jag vet att det verkligen brinner (= oroa barnen). Dom hade naturligtvis reagerat likadant som mina jobbkompisar och skickat mig rätt in på akuten. Men jag "visste" att det inte var någon fara. Okej då, tack för att du fick mig att åka in. Jag hade inte gjort det annars, så är det bara. Jag är helt enkelt feg. Det man inte vet, har man inte ont av. Men nu vet jag att det inte är något större fel på mig... fysiskt.

Saker som gör skillnad; familjen och vänner

Autofobi...

...lider jag inte av. Den innebär att man är rädd för att vara ensam på olika sätt. Till exempel att inte kunna leva ensam utan ett kärleksförhållande. Ett kärleksförhållande som inte inbegriper ens barn eller familj. Antagligen beror detta på ett bekräftelsebehov utöver det normala. Ett symptom på detta kan exempelvis vara att en människa byter partner ofta. När förälskelsen svalnar och övergår i vardagen, för inte personen i fråga tillräckligt med bekräftelse och börjar sitt sökande efter en ny människa som innebär mer uppmärksamhet.

Jag har, efter egna erfarenheter, blivit mer uppmärksam på detta och också mer intresserad av den mänskliga psykologin.

Den 2 april 2009 fick jag min första panikångestattack. Jag blir fortfarande kall och får stickningar i händerna och fötterna när jag tänker på det, och kör förbi platsen.

Efter att mått dåligt en vecka utan att kunna beskriva hur eller varför, sitter jag i bilen på väg hem och känner hur blodet försvinner i fötterna, sedan händerna. Det blir helt kallt och sedan i bröstet. Jag börjar få svårt att få luft och det börjar brusa i öronen. Bromsar och svänger in till kanten av motorvägen. Jag vet att kroppen har börjat stänga ner sig. Nu dör jag. Jag går ur bilen och börjar gå runt, fipplat upp telefonen, vem skall jag ringa? Vem hinner jag ringa? Spelar ingen roll, för fingrarna klarar inte ens av att träffa rätt siffror. Känslan av att veta att nu dör jag. Tog jag över den från syster som visste det i 10 månader?

Jag känner mig nästan feg som berättar detta nu. Det är inte så många som vetat om hur illa det har varit. Vilka fobier som detta utvecklade. Jag har känt mig som en svag människa som inte klarat av livet, helt enkelt. Hög skämsfaktor...

Vetskapen att jag skall dö har varit ett stående inslag sedan dess.Paniken kunde komma på ICA, i bilen eller folksamlingar, eller på bussen eller helt enkelt var som helst. Utom hemma.

Anledningen till att jag berättar detta nu vet jag inte. Kanske att jag vet att många procent av befolkningen är drabbade av detta. Kanske att, snart tre år med, diagnos posttraumatisk stress med paniksyndrom tär på krafterna? Kanske för att jag gått i KBT i snart ett år och att jag känner att jag är på rätt väg? Jag har förmånen att träffa en terapeut som utmanat mig och fått mig att känna att det inte är konstigt och onormalt att ha dess känslor.

Idag...

...insåg jag värdet av att arbeta på en arbetsplats men jobbkompisar som jag kan prata öppet och ärligt med. Raka, ärliga människor som kan berätta för varandra om det är en sådan dag, och inte låtsas om något annat "I dag är det en pissdag"

Så är det inte på alla arbetsplatser. Nej, det står nästan i funktionsbeskrivningen att att ett stort smajl skall klistras på den plastiga, tillgjorda fasaden. Detta blev så tydligt idag att jag fick rysningar. Tragiskt, rent ut sagt, att tvingas till detta. För så jävla amerikanska är inte människor ständigt och jämt. Det är fakta. Och fakta är också att det är gott att ha arbetskamrater som bryr sig om hur man mår. Då bryr jag mig om hur dom mår.

19 november

Vissa dagar är bättre än andra.
Idag fyller vår syster år. Hon har varit min syster i drygt 43 år och lika lång tid har jag varit hennes bror.
Tråkigt att hon inte är här för att fira dagen med oss.
Mitt firande för Carina bestod i att åka till minneslunden och tända ett ljus och, ensam, stå och titta på ljuset, känna hur klumpen växa i halsen och ögonen grumlas av vätska från någonstans.
Minnesbilder från levande syster blandat med upplevelsen dagen efter hon dog, då jag kom upp till JK och såg henne sista gången.
Jag var inget vidare stöd för Tommy den dagen kan jag säga, för att se syster vit och kall blev en chock för mig.
Fan, jag önskar än idag att jag skulle få se och krama om henne strax efter hon somnade in, tillsammans med min familj som var där. Men...

Vi älskar dig Carina.

Pumpen

Det blir vanligare nu. Vaknar, om jag äntligen somnat, av att det fladdrar i hjärtat. Jag vet inte hur jag skall beskriva det egentligen, men fladder låter mest likt. Ibland har jag drömt att jag får en hjärtinfarkt, vaknar och känner efter om det skall sluta slå. Säkert psykosomatiskt, men fruktansvärt obehagligt under tiden. Kvart till halvtimma brukar det hålla på, men det känns som timmar.

Slutsatsen

Nu är den klar. Nu finns orden och dom är mogna som jordgubbarna veckan efter midsommar. Men betydligt beskare.

Människan är feg, oärlig och i sin jakt på bekräftelse, fullständigt respektlös.

Det är inte varje dag...

...det kommer något riktigt vettigt ur en politiker.
Men det här är bra. Riktigt bra.
Tragiskt bara att det inte blivit en verklighet för länge, länge sedan...


http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/brottochstraff/article13782034.ab

http://mikaelahlin.blogspot.com/2011_08_01_archive.html

På tal om Facebook...

...så har det varit en hel del skriverier om säkerhet och att allt man gör sparas i all evighet.
Kul att lämna ett avtryck efter sig när man checkar ut för gott, eller?
Naturligtvis tycker jag det känns lite olustigt att det jag raderar inte försvinner på riktigt. Det är ju trots allt därför det heter radera. Eller ja, på Facebook-språk heter ju det "Ta bort". Varifrån det tas bort framgår alltså inte... Uppenbarligen tas det bara bort så att det inte blir synligt på användarnas skärmar runt om i världen.
Frågan är vad Mark skall göra med alla uppgifter om vad en halv miljard användare har sysselsatt sig med de senaste 5 åren? Denna oerhörda mängd information måste vara i princip totalt värdelös och omöjlig att hantera. Men vad vet jag?

Det som däremot stör mig, och det ganska mycket, är hur Facebook-appen för iPhone (och Android?) spionerar i min telefonbok.
De tre personerna på bilden ovan ligger i min telefonbok och vi har ingen som helst annan gemensam nämnare förutom att jag har deras mailadresser/telefonnummer i Kontakter.
Jag synkar Kontakter med Outlook via vår Exchange-server på jobbet och jag får dagligen förslag att lägga till mina underleverantörer som vänner, trots att vi inte har några gemensamma vänner. Observera att jag aldrig använt mig av vänsökaren heller.

Har ni läst användarvillkoren för Facebook? De som man godkänner innan man blir medlem?
Trodde inte det. Det gjorde jag inte heller. Hur mycket text som helst som kan få en att tro att man precis skall skriva under ett nödlån till Grekland.... nja, det kanske inte var ett så bra exampel, men ni fattar nog.
Hur som helst la jag ett par timmar (!) på att göra det och under åtminstone två paragrafer kan jag kanske tyda det som att jag faktiskt godkänt att "exportera uppgifter från en annan enhet".
Sjukt men sant!

Well, jag kommer antagligen inte, precis som de flesta andra, "Ta bort" mitt Facebook-konto, utan köra vidare tills dess att jag känner mig tillräckligt kränkt...

Jag måste också nämna en annan (o)lustighet; för ett tag sedan när jag bläddrade i kontakterna i iPhonen såg jag att en väns profilbild visades i telefonens Kontakter och i Outlooken på jobbet...

Rabatt är något man får på ICA eller i svenska domstolar

Snart två år gammal. Här slutade flickans liv.

R***** C*** som åstadkom dessa bromsspår efter det att han mejat ner flickan slutar inte sitt liv här. Om 2 år och 4 månader, minus häktningstiden, är han en fri man och återfallsförbrytare.

Hans advokat tycker straffet är "välavvägt". Jag skulle vilja trycka upp en mikrofon i ansiktet på honom och de som utdömde straffet och frågat; om det vore erat barn, hade ni tyckt att straffet är rimligt och välavvägt?

Hur som helst har R nu dömts för grovt vållande till annans död, grovt rattfylleri, narkotikabrott, grov vårdslöshet i trafik och grov olovlig körning.

Straffen för dessa brott kan tillsammans ge 11 års fängelse eftersom de anses grova. Men i Sverige får man uppenbarligen mängdrabatt när man begår fler brott på samma gång.

Grovt vållande till annans död kan ge 6 år. Men enligt straffskalan har bara rätten dömt honom för grov rattfylla och grov olovlig körning. Knappt dessutom!

Så i detta fantastiska land kan du i vredesmod döda din fru och få 10 år, men du kan på fyllan köra ihjäl 100 människor och komma undan lidrigare.

Om man döms för 5 olika brott, varför summeras inte dessa straffen?

Nej, om du skall begå brott, gör så många som möjligt på en gång. För i Sverige kommer du inte straffas för alla. Domstolarna kanske följer ICAs exempel och skickar hem rabattkuponger till brottslingar? "Begå 5 brott, straffas bara för 2! Gäller t.o.m. vecka 42" Och så finns det exempel på vilka brott som man tidigare har begått. " Våldtäkt 3 månader (ordinarie straff 6 månader)"

Inskränktheten är det största hotet mot oss alla

Jag borde insett att kritisera en journalists sätt att arbeta inte publiceras... inte i densammas tidning i alla fall. Så det blev här i stället. Fan det är inte bara att kämpa för livet i vattnet utan även det på land.

Om man skall uttala sig, eller ge sig in i en debatt om vadsomhelst, är min erfarenhet, att man bör veta något om det man ger sig in i. Anders Wessman ger sig in i något som han inte har någon som helst kunskap i, nämligen vapen och den svenska vapenlagen. Det är väldigt tråkigt att en människa med sådan okunskap får lov att ge sig in i en debatt utan att det han påstår inte ifrågasätts över huvud taget. Förhoppningsvis läste han och många andra artikeln med Lars Lundmark och GPSSK i dagens GP. Där fick kanske många oinvigda en aning om hur det fungerar för män och kvinnor i Sverige med tillstånd att inneha vapen för målskjutning. Faktum är att pistolskytteföreningarna i Sverige faktiskt har högre krav på skyttarna än vad polisen har.
För att få tillstånd att få vapen måste man få ett föreningsintyg av klubben. Och för att föreningen skall bevilja detta skall du vara aktiv i träningar, tävlingar, frivilligt arbete för att hålla skjutbanan, klubbstugan i bra skick, samt att du måste klara skjutproven (det s.k. guldmärket)
När en person uppfyllt dessa kriterierna kan han/hon söka licens på ett finkalibrigt vapen, vilket innebär kal .22. Får man då licens för detta vapen är man enligt polisen berättigad att inneha vapen, i princip oavsett kaliber. Men Svenska Pistolskytteförbundet har en regel att föreningen måste vänta ytterligare 6 månader för att bevilja föreningsintyg på grovkalibriga vapen. Alltså hårdare krav än vad polisen har. Detta innebär att du måste vara engagerad, social och duktig skytt i åtminstone 1,5 år innan du har chans att få licens för ett grovkalibrigt vapen. Norges och Finlands vapenlagar kan inte jämföras på så sätt. Numera måste du även kunna visa att du tävlar regelbundet med alla vapen du har för att få behålla licensen. Vi är minst 25000 skyttar i Sverige som ansvarsfullt hanterar, och håller våra vapen rigoröst inlåsta. Skyttet är en av mina absolut största andningshål i detta stressiga liv som de flesta av oss lever i, och jag skulle rekommendera alla människor som jag känner att prova på det. Inte minst för gemenskapen som man får tillsammans. Och jag lovar, om man fått licens på ett vapen blir man lite laglydigare, för man vill inte förlora den. Pistolskyttet är inte en hobby för rika män med machobehov, utan faktiskt en folkrörelse. Om Anders Wissman hade kommit upp och tittat på en av Sveriges största tävlingar som Göteborgs skytteklubbar arrangerar 6 ggr per år så kanske han fått en lite annan uppfattning om sporten.
Till sist kan jag inte låta bli att kommentera Anders Wissmans okunskap om vapen.
Han separerar handeldvapen och automatvapen vilket egentligen kan vara samma sak. Det finns två slags automatvapen, halv- och helautomat, men båda kan vara handeldvapen.

"En galning har löpt amok med ett handeldvapen och en k-pist"
Galningen hade ingen k-pist, som är ett helautomatvapen, och som man aldrig kan få licens på i Sverige.
Han hade två stycken halvautomatiska handeldvapen.

"Lagförslaget innebär troligtvis"
Han vet inte att samkörningen redan görs idag. Man skall vara skötsam medborgare. Notoriska fortkörare göre sig icke besvär.

"Ett förbud av handeldvapen och automatvapen är ett måste!"
Som sagt, han vet inte ens definitionen.

edit: publicerat blev det, men ganska kraftigt klippt. Märkligt att ett inlägg på GP får innehålla en massa felaktiga fakta, men när en replik påpekar dessa blir censurerad. Därmed sabbade GP hela anledningen till att jag replikerade...

Vad sa han egentligen II

Giorgos Papandreou firar bankens Ja?

"Vi är ett stolt folk, ett kreativt och hårt arbetande folk" slut citat.

Vad han egentligen sa är en ganska kul lek. Så här sa han;

Vi är stolta över att behöva låna sisådär 160 miljarder Euro för att kunna betala vår överkonsumtion. Vi har kreativa företagare som bara betalar skatt för en tredjedel av arbetskraften. Om vi får sova siesta ett par timmar varje dag så arbetar vi hårt, svart resten av dagen.

Och nu skall vi betala detta med våra SEK på skattsedeln. Med en generös ränta dessutom.

Hoppas vi får tillbaka nåt. Kanske med en gratis Kreta-vecka? Japp, en gratis vecka i Grekland för varje EU-medborgare vore lite ränta på pengarna. Dom kommer ju antagligen inte skatta för pengarna ändå...

Det är ju så här det inte skall vara

Frukost, lunch och middag i små praktiska förpackningar...

Tre dagar och två nätter, av semestern, nära nog förstörda av min Hallux rigidus. Eller rättare sagt den inflammationen som satt sig i stortåleden. Svullen, rödbrun, varm och ett djävulskt bultande. På gränsen till överdosering av Indomee och Diclofenac. Vet egentligen inte om det är så bra att kombinera dessa, men igår kväll kändes det bättre. Då minskade jag dosen. Inte så bra. I morse hade inflamationen börjat sprida sig till de andra tårna, och det blixtrade i ögonen när jag reste mig upp. Det var bara att fixa frukost till barnen och sedan inta ryggläge men tre kuddar under foten. Nu har jag, med sönernas hjälp, kryckor, och en sko utan snören, lyckats handla det nödvändigaste för dagen. Omkresten på foten är antagligen i storlek 49 eller nåt.

Tråkigt för barnen men dom sysselsätter sig med kompisar och verkar inte lida allt för mycket. Men jag hoppas det släpper under helgen så att vi kan gör det uppskjutna vattenpalatsbesöket...

Det är ju så här det skall vara

Grycksbo Juni 2011
En dov duns när jag stängde bildörren. Sen hördes ingenting.
Jo, vinden i träden och fåglarnas sång. Annars inga mänskliga ljud alls.


















Första mänskliga ljudet kom strax efter vi öppnade kylen fylld med pilsner.


















Bråttom att tackla på. Spinnfiskarna fick första hugget efter tredje kastet.























Jag fick vänta till femte kastet innan jag landade denna 2 kilos regnbågen.
Och så fortsatte det... Det vakade överallt i perioder om en halvtimma, sen var det lugnt lika länge. Och då la jag ner mitt spö och njöt.



















Världens bästa Olle och...


















...samma Erik, körde enligt pricipen att det ska vara lätt att fiska. (inte som jag och veva flugspö hela tiden) Och det funkade för dom med.


















Ruben kom upp och drog öringen som han grillade till förrätt.


















Vakpaus


















Magisk skymmning


















Lokala värdshuset levererade vita dukar, finporslin, oxfilé som Ruben grillade, och massa smarriga tillbehör.


















Innan förrätten eldade Erik upp bastun, och sen blev det dopp i sjön.


















Ruben halstrar förrätt.


















Erik och hustru Susanne förgyllde vår tillvaro på deras bröllopsdag!


















Sagolikt fiske och arrangemang! När det stressar på blundar jag en stund och tänker tillbaka... och då kommer kraften tillbaka.



















Gryning, efter frukost, jag tar mitt spö och i andra kastet sitter bågen...
Vi hann inte åka därifrån förrän jag längtade tillbaka.

Han hade i alla fall tur med vädret

26 dec 2002... "Det kommer inga stekta sparvar flygande om du inte själv bemödar dig om att gör ditt bästa"

Jag har varit med att betala hans Ferrari, lyxsemestrar, dotters bröllop, frus vigselring, andra dotterns shoppingturer till New York, MEN det kommer fortfarande inga stekta sparvar flygande.

Förväntar ni er att jag skall acceptera att han dessutom går på porrklubbar med mina pengar?

Ett förhållande mellan en givare och en tagare håller inte i längden.

Jag gör slut Kungen!

PS. anlita en PR-byrå, det kommer du behöva.

Tyskland, klimatet, livet i vattnet och på land

Ruhr

Först går Wattenvall ut och lovar att inte investera i mer kolkraft i Tyskland. Sen går Tyskland ut och lovar att stänga av alla kärnkraftverk.
Okej, hur skall nu Tyskland kunna driva sin gigantiska industri vidare? Kanske dags att plocka fram dynamon? Cykla sig trötta?
Misstänker att ledningen i Vattenfall biter sig hårt i läppen nu. Kolkraft är lika med guld för dom.
Men å andra sidan finns det ju fler älvar och vattendrag i Sverige att utrota livet i!
Japp, nu kommer Vattenfall och andra ekoskurkar begära tillstånd att bygga ut fler vattendrag för att exportera el dyrt till Tyskland.
Nästa bieffekt för hela denna jord är att när messersmittarna har tryckt klart på off-knapparna, kommer atmosfären fyllas på med, uppskattningsvis, 100 miljoner ton mer koldioxid än vad den får idag.
Var f-n tog klimatdebatten vägen nu? Alla palestinasjalar och näbbstövlar borde krypa fram, och kedja fast sig, som dom gjorde på 70-talet när älvarna byggdes ut besinningslöst. Nej, nu står dom med sina plakat; Kärnkraft nej tack!

Veckoutvärdering

På jobbe brukar vi ha den på fredagar. Då summerar vi saker som gått snett och förhoppningsvis några som gått bra.

Jag har mina utvärderingar på söndag kväll. Men jobbe brukar jag inte ha med. Som en klok kund, med en lättsam syn på livet, sa till mig; på fredag raderar jag veckan och går vidare.

Jobbveckan som singel bestod mest av, som brukligt, just jobb. Ikapp-komning handlade denna om. Ganska framgångsrikt faktiskt. Sen hem och städa. Kvadratmetrar har en nackdel; varje måste städas...

Fredagen tidigt i säng eftersom lördagen inleddes klockan 7:30 som stationschef på västsvenska mästerskapen i fältskytte. Jag har känt mig lite ringrostig eftersom jag inte varit funktionär på stora tävlingar särskilt mycket sista två åren, och därför kände jag mig också lite spänd inför uppgiften. Men det var onödigt för det visade sig att det sitter i ryggraden numera, och det blev en rejäl kick uppåt. Faktum är att det var helgens höjdpunkt. (med lite konkurrens av grill och CL-final på kvällen) Mitt egna tävlande på eftermiddagen får betraktas som katastrof poängmässigt! Men stärkt av förmiddagen och det faktum att även de bästa misslyckades, eftersom banan var regelvridigt svår, kan jag konstatera att jag är 37:e bäst i västsverige på fältskytte, i min klass, med kaliber .22-vapen. Men som min älskade dotter Vendela sa; du var säkert den bästa stationschefen! Okej ja, jag får säkert förnyat förtroende.

Söndagen inleddes förtjänt med sovmorron, för att avlösas av tvättning. Efter detta bockade jag av några punkter på lista över saker som skall göras eller införskaffas. Små, små saker som jag alltid glömmer av att fixa eftersom jag har teflonminne. Det har jag haft så länge jag kan minnas, har jag konstaterat många gånger nu. Hur många gåmger kan jag inte riktigt komma ihåg...

Sedan var det veckohandling av mat, utmaningar av mig själv och hämtning av Vendela till slut. Lite söndagsmys med henne, Mästarnas Mästare, lite käk och prat om livet. Sköna söndag, helt enkelt.

Jag tror jag ger denna helgen 5 GTar, som Ronny Jönsson hade sagt.

Kejsarens nya kläder

Så här fungerar det att klimatkompensera och få rent samvete.
Du gör ett visst antal ton inköp, vi ponerar papper, av olika grossister.
Grossisterna är lokerade på olika avstånd från platsen dit pappret levereras.
Du klimatkompenserar för avståndet detta papper transporteras från grossist till dig.
Grossist A ligger 4 km från vår fabrik, men köper papper långt ifrån.
Grossist D ligger 80 km från oss men tillverkar papper i Sverige.
Så, tillverkningen av papper i Kina kan kosta mindre än den i Sverige, att klimatkompensera beroende på vilken adress grossisten bor på....

Så antingen är vi puckon och lovordar klimatkompensationen, eller så garvar vi bara åt den.

Att göra en upptäcksresa i sig själv

Vem är jag?
Vem är jag, om jag bortser från alla självklara attibut som namn, personnummer och så vidare?
"Leta efter svaret, men leta inte för mycket, så hittar du det så småningom" sa Jouko, till mig.
Fall inte in i grubblerier alltså... det är så lätt att fastna i dem.

Först nyligen, efter två år, och ett antal sessioner KBT börjar jag förstå att jag försöker att lära känna mig själv. Ett mig själv som är så annorlunda, men ändå bekant på något sätt.
För två år sedan, efter många år av identitetslöshet, började jag helt plötsligt tänka. Jag började ha åsikter, känna efter om vad jag tyckte om saker och ting. Stå upp för det jag tror på. Jag slutade att bara vara den robot som gjorde de saker som jag blivit programmerad att göra.
Det kändes konstigt. Var kom detta från? Har jag rätt till detta? Och framför allt; var någonstans hade detta gömt sig i så många år?
Jag har fått nya människor i mitt liv som jag har kunnat ägna mig åt mindsharing med.
Tänk att kunna prata om vad-som-helst-bekymmer och upptäcka att vi kan utbyta erfarenheter med varandra. Win-win heter det visst.
Det är dessutom så skönt att prata med människor som har en åsikt om något. Det kan vara något som händer ute i världen, miljön, sin jobbsituation eller precis vad som helst. Jag behöver människor med åsikter om något och det behöver helst inte vara så att jag har samma.
Det kan bli roligare så...

Som sagt, lite förvirrat forfarande men jag är i alla fall på väg, och det är ju resan som är målet.

GSK går över lik för att tjäna pengar

När kommer någon journalist ställa frågan till de högsta cheferna på GlaxoSmithKline om de vaccinerat sina egna barn med Pandemrix, som de gentemot den svenska staten friskrivit sig från allt ansvar vid eventuella biverkningar? Hur sover dessa människor på Glaxo, och Socialstyrelsen som utökade rekommendationerna att även vaccinera barn som inte ens låg i riskgruppen!? Jag hoppas att dom sover lika illa som jag. Hur mutade GSK Socialstyrelsen? Och för övrigt anser jag att deras huvuden bör skiljas från kroppen med hjälp av Lilla Louise...

Helikopterperspektiv

Ungefär 1,2 miljoner människor dör varje år i trafiken.



7,6 miljoner dör i cancer varje år

Summan av detta innebär att motsvarande Sveriges befolkning dör varje år av enbart dessa orsaker...

Så vad skall vi lägga fokus på?
Den ofrånkomliga sanningen är att dessa saker kommer att döda människor.
Skall vi satsa mer pengar på cancerforskning och att bygga säkrare trafikmiljöer?
Kanske satsa mer pengar på att utveckla de länder där tobaken odlas, så att det blir mer lönsamt att livnära sig på annat än att just odla tobak?

Jag vill absolut inte förringa det som hänt i Japan de senaste dagarna, men vi måste sätta in allt i någon form av perspektiv, och börja tänka till.

Hur sjukt är inte det att fler människor i världen lider av fetma än vad det finns människor som dör av svält.

Naturligtvis ville jag komma in på energispåret, eftersom att Linje 3-anhängarna nu får vatten på sin kvarn.
Kärnkraftverken av i dag är annat än Harrisburg och Tjernobyl.
Tänk att de Japanska utsattes för en jordbävning 8,8 på Richtersskalan och en påfäljande Tsunami. Trots en trolig härdsmälta varkar det som att utsläppen har blivit relativt små. (peppar, peppar...)

Varför vara rädd för kärnkraften när det finns så otroligt mycket mer skrämmande och dödligare saker att vara orolig för?
Kärnvapen, bilkörning, cancer, miljöförstörning, utrotning av arter... m.m.
Hur många har dött av kärnkraft i jämförelse med med allt annat ovan nämnt?
Ta Sveriges befolkning gånger de cirka 40 åren kärnkraften funnits... en fingervisning.

Ekologikompensera mera?

Foto; Calle Bredberg

Idag landade på mitt skrivbord en av den grafiska branschens stora nyhetstidningar.
För det mesta är det intressant läsning om vad som händer i branschen.
Idag överskuggades alla dessa nyheter av en enda.

Klimatkompensera sin produktion är den senaste flugan. Räkna ut hur mycket CO2 ditt företag "släpper ut" och pröjsa för att få bättre samvete. Eller helt enkelt få fler kunder?
Jo, detta handlar inte om miljösamvete, utan helt enkelt om att få fler kunder för att man är så jävla miljövänlig.

Nu förkunnade "miljöansvarig"(?) på den största tryckerikoncernen i Sverige att dom minsann hade klimatkompenserat sin produktinon. Hur då?
Ja, första punkten hon nämnde var att de valt vattenkraft!
Inser hon då vad hon har valt?
Som en klok nära till mig anser; man väljer inte något, man väljer bort något.
Och i samma ögonblick som koncernen väljer vattenkraft väljer dom bort livet i älvarna, i sin strävan att tjäna mer pengar.

Just nu känns kampen för livet i vattnet (mot vattenkraften) jävligt tung.
Kanske det blir så illa att livet i vattnet försvinner och nästa fluga blir att ekologikompensera, för att försöka rädda det som räddas kan?
Men det blir inte lika lätt, för det som inte finns, kan inte återskapas...

Vuxenvärlden...

...kan vara komplicerad, tuff, dum eller till och med elak.

Jag hoppas att jag kan ge mina barn tillräckligt med självkänsla, att dom kan kliva in i vuxenlivet utan ett ständigt behov av bekräftelse från andra.

Självständiga människor med lite skinn på näsan som inte viker sig för sådana som inte tar dom för dom är. För då kan det kvitta... Så vill jag att mina barn skall bli.

Stora ord. Stora förväntningar, på mig själv. Klarar jag det.

Borde det inte vara självklart att alla är sådana?

Nej, vi präglas av våra föräldrar, och tar efter dom.

Nu gäller det att ändra beteendet, för att ändra känslan och sedan tanken.

Jag känner att jag börjar snudda vid något. Och det något känns bra,

Nu gäller det att hålla fast vid målet att förändra beteenden och därmed också känslan och tanken.

De senaste två åren har jag blivit självständig. För självständig. Men denna helgen har jag jobbat på detta och det känns riktigt bra i kroppen.

Det är egentligen så enkelt att hitta de saker som får en att skriva + eller ++ i kanten på protokollet, och sen planera in detta fler gånger i kalendern.

Ja, jag för protokoll över vad jag gör, och då insåg jag allt som jag inte gjorde för att må så bra som jag faktiskt kan göra.

Men vad jag allt av helst vill göra, är att ge mina barn så mycket självkänsla som möjligt, och jag är så lyckligt lottad att jag fått verktygen att göra det också.

Multitasking

Fan, ibland hänger sig livet.
Jag önskar att jag kunde göra en ctrl-alt-del på hjärnan.
Rensa cachen och radera alla cookies.

Tänk om jag slapp alla 50 mail/dag varav de flesta har det där irriterande röda f*in utropstecknet som avsändaren klickar på för att detta är det viktigaste som finns i hela världen just nu.
Tänk om jag slapp SMSen från människan som jag inte vill få SMS från.
Tänk om alla människor förstod att människor i omgivningen dör, eller får hemska sjukdomar.
Tänk om dom kunde förstå att jag inte kan göra mer än tre saker samtidigt.
Tänk om dom kunde förstå att jag inte sover mer än fyra timmar varje natt.
Tänk om dom kunde förstå att det är så mina nätter har sett ut i snart sju år.

Men jag kanske är totalt värdelös som inte klarar av det... eller så är det helt enkelt så att världen är totalt värdelös.

Tänk om det är för mycket begärt att få förståelse?

Kanske problemet är att jag aldrig ber om förståelse?

Udda minnen

Året är 1976, är jag ganska säker på.
Vi sitter i pappas Ford Granada. Grön metallic med svart vinyltak.
Jag minns inte så vansinnigt mycket från denna resan till Sälen, jag var inte speciellt gammal, men av någon anledning har vissa bilder och en speciell låt satt sig på min hjärna.
Jag kommer också ihåg att det gick bra att sitta massvis med barn i baksätet, utan säkerhetsbälte. Och i framsätet kunde det avnjutas en röd Marlboro eller en gul Blend.
Stugan vi hyrt hade ingen TV, så den fick följa med i bagageutrymmet (så väldigt stor var den inte... TVn alltså)

Inte våran, men en likadan

På den tiden tankade pappa Esso. Klassisk mack innan Statoil tog över...
Och på den tiden sålde Esso kassettband med senaste hittarna. Lite som Absolute... idag.
Och mellan låtarna pratade diverse kändisar. På detta bandet som vi lyssnade på under resan upp, härmade Bosse Parnevik bland annat Bengt Bedrup och Rolle Stoltz.

En väska gick att köpa till att förvara kassettbanden i.

Men bortsett från tiden i Sälen så är det en låt och en minnesbild av snöklädda fjäll, som satt sig i hjärnan trots att jag bara var sisådär åtta år, och det är Gloria Gaynor´s Never can say goodbye.

Sorry, men sport tittar jag mycket och gärna på.
Mest fotboll, hockey och golf(?)
Men VM i "kasta gris" som pågår just nu, har jag missat helt.
Ena laget springer allt vad dom kan mot det ena målet där dom börjar kasta bollen till varandra. Den som tappar bollen blir "G"
Då tar motståndarlaget bollen och springer allt vad dom kan till det andra målet, och börjar kasta bollen till varandra. Så fortsätter det tills hela ena laget är "Grisar"
Kan man, inte helt enkelt, skippa hela mittplan? Då slipper dom springa så förfärligt fram och tilbaka hela tiden?
Kan man inte strunta i målet också? (jag vet, lite radikalt kanske)
Jag kan inte se att spelidén skulle förändras så drastiskt.
Det skulle bara likna barnens lek på gården lite mera...
*lägger mig frivilligt på "Lilla Louise"*

Some days are better then others

En vecka utan barnen kan sätta sig ordentligt på mitt humör, minst sagt, som ni kanske har märkt. En vecka utan barnen plus lite annat adderat, kan resultera i diverse känsloutbrott, sorry.
Nu är dom på plats igen. Middag, läxhjälp, lite Disney XD/Bolibompa så känns livet lite lugnare igen....

Natti, Mikael

Everything you know is wrong

"Det finns inte ord för den lyckliga kärleken"

Detta är rubriken skriven av en kolumnist på bladet som jag läste nyss.

Två frågor dyker snabbt upp i mitt huvud; varför skriver han detta, och varför skriver han "...den lyckliga kärleken"?

Svaret på den ena frågan ligger antagligen i följande meningar; "Hon hade pojkvän... Jag hade flickvän"

Så, det säger det mesta om dessa två människor.

Om man nu är hals över huvud inne i ett förhållande borde man rimligtvis inte "drabbas" av kärleken igen?

Så detta svarar nog på båda frågorna. De levde i den "olyckliga kärleken", och ett visst mått av samvete får kolumnisten att försvara sitt beteende.

Och det beteendet behöver en psykoterapeut lägga ett tiotal timmar på att förstå.

För i grund och botten handlar det om rädsla. Rädsla över att vara själv. Att stå på egna ben.

Feghet, kallar jag det!

Det är därför man inleder ett nytt förhållande innan man avslutar det gamla.

Och om nu detta var första gången för dessa ynglingar, så lär det inte vara den sista.

Efter 7-11 år i ett förhållande kommer den första, riktigt svåra karaktärskonflikten.

Då är det många "fega" som börjar se sig om efter annat...

Den lyckliga kärleken... finns det någon annan?

Varför reagerade jag på detta? Ja, det finns flera orsaker. En anledning är att jag kände hur diarrén rann ur munnen på honom, ner på tangentbordet, och formade en sån sötsliskig sörja att människor skrev tårdrypande kommentaren till och med på fejjan.

Den enda sanna kärleken som finns är den man har till sina barn.

Den andra, har ju ovan nämda författare redan förklarat, är inget att lita på...

Om någon sa till dig...

...för tio år sedan, att det kommer en mobiltelefon tillverkad helt i glas.
(visst låter det som Askungen? otroligt korkat att göra en sko av glas)
Och den mobilen kommer sälja bäst av alla mobiler i hela världen.

Sure, och rymdfärjan kommer att tillverkas av begagnade plastmuggar.
Visserligen har det verkat vara så ibland de senaste åren, men ändå...

Nu är den hursomhelst här, och har man tagit ett bett av äpplet är det kört.
Halva livet låg i den gamla, och det livet var faktiskt så gott att det vore tufft att byta ut det.

Så här är han; Milton i 5 megapixlar och LED-blixtljus.

Nu tycker jag att han är alldeles underbar även i 2 megapixlar och dogma-belysning, men ändå.

Förnyelse?

Alliansen tog makten på ett sätt som aldrig skådats i lilla Sverige,

Ett långsiktigt arbete där de borgeliga visat sig eniga. Haha, inte fan var dom det men utåt sett var det riktigt smart att ge det intrycket sisådär två är före nästa val.

Göran gav dom dessutom perfekt draghjälp genom att förneka arbetslösheten, och valförlusten var ett faktum.

Arbetarpartiet Socialdemokraterna var ett minne blott, och det nya arbetarpartiet gjorde entré.

Vad gör sossarna då?

Jo, då kastar dom in den gamla myglaren Mona. Olovlig körning, trolöshet mot huvudman, hade hon åtalats för om hon inte varit sosse, men en timeout funkade fint för att bli partiledare för sveriges arbetarparti.

Hur tänkte dom?!

Mona försökte desperat göra en "alliansen" och bilda de röd-gröna...

Hur gick det?

Ja, hon lyckades släppa in SD i riksdagen.

Ingen vidare CV.

Mona har inte utvecklat Socialdemokraterna ett jävla dugg, och för den nya partiledaren är det bara att önska lycka till. Det kommer att behövas...

Wayne Rooney och Vapenlagstiftningen

Wayne´s world

Intressant rubrik?
Det är bara jag som leker lite med 'Dagens fråga' på Bladets hemsida.
'Var vill du se Wayne Rooney spela?'
Följt av fem alternativa storklubbar i Europa.
Den dagisjournalistiken kan dom få hålla på med om dom, och deras läsare vill, inte mig emot.


Men, ibland ställer dom provokativa frågor som varken den som ställer den, eller de som svarar har någon större kunskap om.


Dagens andra, och absolut en av de minst genomtänkta frågan som någonsin ställts löd; Bör vapenlagen skärpas?
Av vilken anledning ställs frågan? Är det för att det härjar 'en ny laserman' ?
Och vad har det för koppling till dagens vapenlagstiftning?
Vilken del av vapenlagstiftningen 'bör skärpas'? Det har frågeställaren, och de 75% av de som svarat ja, inte en aning om!
Gäller det straffskalan? Eller gäller det beviljandet av licenser?
Ja, för att slippa nämna deras namn, så tror ni att Strureplansmorden och polismorden i Malexander startade med att mördarna sökte licens hos polisen på de vapen som dom använde?

Kriminella använder illegala, insmugglade vapen, inte stulna legala vapen. Det är nämligen mycket enklare och mindre risker.

Så krutet borde läggas på att stoppa inflödet av illegala vapen till Sverige. Inte att nagelfara oss sportskyttar som skjuter seriöst och ansvarsfullt.
Vi har redan drabbats av hårdare regler på grund av att kriminella skjuter likasinnade med insmugglade vapen från tidigare Jugoslavien som exempel.
Vi är många. Många fler än de flesta tror. Inför förra valet lovade vänsterblocket att de skulle införa ett, för miljön, meningslöst blyförbud. Det skulle innebära en katastrof för folkskytterörelsen. Där förlorade den sittande regeringen många avgörande röster, och se inför detta valet hade rödgröna ändrat inställning.

Så rör inte våra vapen...



En helt legal 38 special





Hederligt skytte

New shoes

Idag kunde jag äntligen hämta mina ombyggda skor från Ortopedteknik.
Min Hallux rigidus är egentligen ett så pyttelitet problem att jag skäms.
Men teknikerna gör ett jättesnyggt jobb. Det syns inte på skorna om man inte vet om det.
Jag blir lite längre av förstärkningen i sulan, och efter att ha testat walkingskorna idag
blev jag van vid att "rulla" fram.

Nu är nästa delmål att gå 8:an. Det stora testet blir att testa löparskorna. Det är inte lika säkert att det fungerar, säger ortopeden. Men ett försök runt tjärnet kommer jag göra. (3,5 km)

Jag längtar efter känslan i benen efter att ha avverkat 8:an på 30 minuter...

Förnybar - ett ord i tiden

Skiltjströmmen, foto från http://www.arjeplogsstrommarna.se/

http://www.mixr.se/jakt-fiske/fisken-hotas-i-arjeplog
Efter att ha läst artikeln i länken ovan, började blodfetterna klumpa ihop sig i trakterna av mitt hjärta och en stickande känsla spred sig i vänsterarmen. Det bultade ganska ordentligt i tinningarna också, kan jag säga.

Eftersom jag är så förbannad och häpen över att galenskaperna bara fortsätter känner jag att min kreativitet inte kan mäta sig med Allt om flugfiske´s chefredaktör Nicolas Jändel.
Därför kommer jag nu lägga min energi på att helt enkelt planka hans briljanta ledare från nr 7/2010.
(jag hoppas du tycker det är ok, tänk om det omvänder 1 människa!)

"El med fel färg
Ni kanske har mött dem i köpcentret.
Försäljarna som skall sälja grön el till oss konsumenter. Med grön el menar de i regel vattenkraft.
Jag ser ingen skillnad på dem eller säljarna som vill få oss att byta mobilabonnemang eller bredbandsuppkoppling.
Men de säljer så avgrundslikt skilda saker.
Det går att sälja mobilabonnemang genom att jämföra samtalstaxor och uppkopplingsavgifter.
Men det går inte att sälja vattenkraftsel utan någon som helst kunskap om miljön. Eller det kanske är precis det som går?
För hade de i regel alldeles för unga säljarna hängt med mig i bilen i veckan före midsommar och passerat Trängsletdammen i nordvästra dalarna, sett betongen och hört lokala ortsbor berätta om den unika stora öringen som levde här före kraftverksdammen så hade de kanske inte gått på lika övertygat. Hade de läst in sig på hur undervattensväxter, fåglar och groddjur påverkas av ett strypt vattendrag och hade de blickat ut över det stereotypa landskapet - då kanske de inte hade argumenterat lika starkt med hjälp av invänjda fraser för just vattenkraften som en naturlig energikälla för svenska hushåll.

Jag avskyr hur energibolagen använder miljöargumentet för att sälja sin vattenel.
De slänger efter oss en falsk förkunnelse i köpcentret av att om vi är miljövänner och vill förändra planeten, så skall vi välja vattenkraftsel. Om vi äntligen skall kunna göra oss fria från olje- och kolberoendet, ja då är det vattenkraften som gäller. Och har vi hunnit för långt med kundvagnen för att lyssna så möts vi av samma buskap om "grön el" i TVs reklamjinglar.

Efter det politiska beslutet 2006 att låta vattenkraften ingå i elcertifikatsystemet får stora bolag som Vattenfall, Fortum och Eon enorma intäkter direkt från våra plånböcker.
Totalt 264 miljoner kronor under 2008, visar en ny rapport från Sportfiskarna. Samtidigt som deras rörelseresultat ligger på sammanlagt 65 miljarder kronor samma år. Även den småskaliga vattenkraften får bidrag. I vissa fall för helt undermåliga konstruktioner, illa skötta och utan fungerande vandringsvägar.
Nya sajten Levande vatten (http://www.levandevatten.info/) visar till exempel bilder på en dammkonstruktion som består delvis av ruttnande brädor, lagad med krokiga spikar. Trots att företagen som driver minikraftverk enligt Miljöbalken är skyldiga att ansvara för fortlöpande underhåll. En anläggning som vi skattebetalare sponsrar med drygt en miljon kronor, via våra elräkningar. Och som , enligt Levande vatten, dessutom lyfts fram som ett föredöme av Svensk Vattenkraftsförening.

Energifrågan är stor och komplicerad. Men konsumenternas val ska inte behöva grundas på falsk marknadsföring av elbolagens PR-byråer. Vattenkraften är förnybar, visst. Men färgen som löper i dess spår är långt ifrån grön"

Slut citat.

Vattenkraften är förnybar energi, visst. Men hur mycket skall vi offra för den?
Vad skall vi med vatten till om vi utrotar livet i det? Det livet är svårt att förnya...

Tack för uppmärksamheten

SOL?

Häxjakt har visst förekommit i Sverige. Tänk på det. I det präktiga Sverige, som exempelvis har hållit sig "neutralt" i två världskrig, fostrat fler idrottsstjärnor per capita än de flesta länder i hela världen. Vi har ställt upp med trupper för att "mäkla" fred i flera världsdelar. Haft/har statsministrar/utrikesministrar som engagerat sig i mänskliga rättigheter världen över.
Sverige är fantastiskt?

Aftonbladet drar sig inte för att visa bilder på lemlästade människor, skriva artiklar om drunknade eller på annat sätt förolyckade barn. Pappersupplagan sjunker naturligtvis drastiskt så det gäller att skaffa så många "klick" som möjligt. Och i takt med detta sjunker den journalistiska nivån till nya bottenrekord. Testa att öppna i din webläsare: www.aftonhoran.se
Det säger en hel del, vill jag påstå.

I dag, efter sisådär 400 år senare, har häxjakten återupptagits. Eller ja, ni kan dra bort 4 år från det.
Svenska valrörelsen har blivit amerikansk. Det blev den förra valet då vänstern snokade reda på om en minister hade fotsvett, och därför tvingades avgå.
Nu har socialisterna, med hjälp av Aftonbladet, startat kampanjen redan innan valet.
Och kanske väntat med bomben i fyra år, för att släppa den ett par månader innan nästa val?
Och det är socialistvänstern som skapat detta amerikanska klimatet...
If you can´t beat them, join them.

Jag är faktiskt väldigt opolitisk.
Det låter inte så här ovan, men jag är egentligen bara ute efter folk som smutskastar andra människor. För dom smutskastade är faktiskt människor. Oavsett partitillhörighet. Och dom har känslor, antagligen mer känslor än er som älskar att dra andra i skiten.

Aftonbladet, se det så här; färgen på partiet eller huden, det känns i hjärtat på den ni jagar. Skillnaden är bara att ni hade åkt i fängelse i det ena fallet.

Lena Mellin, Aftonbladet, säger idag att dom söker Littorin "med ljus och lykta".
Häxjakt, Lena!
Vad han än har gjort, kommer jag antagligen inte försvara det.
Men jag kommer aldrig att försvara det ni gör.
Och om du försvarar vad ni gör mot hans barn, borde du byta plats med Littorin, och då kommer jag stå och titta på.

1934-04-15--2010-07-03

Det känns så overkligt... och tårar kommer mest hela tiden...

Det nya tuffa Sverige?

Ja, nu förväntas de flesta göra mer än någonsin.
Problemet är inte den sittande regeringen. För problemet uppstod mycket tidigare. Och ligger inte på regeringsnivå, egentligen.
Sämre konkurranskraft = ökande arbetslöshet. Låg inflation, men inte tillräckligt låg.
Likadant i hela Europa, för att inte säga hela västvärlden.
Östeuropa och Asien är på väg att ta över, och vi vet ännu inte hur vi skall anpassa oss.
Sverige har trots det hanterat krisen nästan bäst i västvärlden. Många länder i t.ex. Europa spås kursa snart om de inte vidtar kraftiga åtgärder. Grekland är ett lysande exempel, men även England, Spanien och Italien är på gång att gå åt skogen.
Alliansens rivstart efter förra valet var inte populär, och det kan jag förstå. Bladet myntade uttrycket "Det nya tuffa Sverige". Och jag förstår att det varit tufft för alla drabbade. Men titta på reformen i ex. Grekland. Likadana som vi kommer få se i många andra västländer i framtiden; lönesänkningar(!), försämrade pensionsvillkor, höjda skatter och så vidare.
Jag tror att gemene man kommer vara ganska nöjda med det som Alliansen åstadkommit hittils, om man jämför med hur taskigt många andra länder i EU, ligger till.

Säger jag, som tar emot mellan 40-60 mail per dag... när jag har kommit hem från jobbet ligger 15-25 mail i inkorgen... man kan säga att jag ligger back varje morgon, trots att jag startar upp datorn, nästan varje kväll, när kidsen har lagt sig.
Den nya tuffa Världen har visat sig...

En på gränsen Mikael

Mardrömsaffären

Puh, idag levererades det.

Affären som jag, någonstans egentligen, inte ville ha.

Vi skulle uppfinna hjulet igen. Det har vi gjort många gånger, men denna gången fick det absolut INTE gå fel. Vi hade råkat illa ut på de tre jobb vi hade innan. Och det är en potentiellt enormt stor kund, och jag var projektledare för affären.

I en månad har jag drömt/legat sömnlös delvis p.g.a. denna.

Till slut vid halv tretiden idag fick jag mailet från kunden....

"Nu fick vi leveransen och det ser jättebra ut!! Tack för ett bra jobb!!"

Jag tror mina axlar sjönk ner 3-4 cm. Och larverna som krupit runt under skinnet i axelpartiet verkade somna in. Det är sant, de har verkligen varit där och krypt, sista månaden.

Jag hade en skvätt vin kvar som jag hällde upp nu... Så nu skall jag slå mig ner framför The mentalist och sedan blir det kudden.

För i morgon skall jag uppfinna hjulet igen.

Nya larver...